Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
722
»Hippa! Hindra dem frän hällen r
»för dem från den feta furen,
»att dess skuggor dem ej svalka!
»Törsten deras tungor torke!
»Bloden bränne! Benen briste!
»Hvilan vike, viljan svike!
»Kastes de i Kemis klyfta,
»der sin boning svedan bygde;
»och i kalla Kipumäki,
»från hvars väg ej vandrarn vänder!
»Kipu Tyttö nu du lyfte
»på din ask! Låt plågor plundra
»Åsars kraft, att när de nalkas,
»strax, som strå i storm, de störta,
»och, som dyens dimmor, digna l2)!»
Han slöt. Och ett buller, på afstånd, der hördes.
Det öktes, och närmre af vinden det fördes.
I aflägsen elf hörs det brusa likså,
när sjörå ur istaket lyfta sin panna.
Det närmande bullret tycks småningom stanna.
Men se, liksom alträd kring åbrädden stå,
med armarna opp öfver böljorna blå;
så står, ned vid elfven, en här utaf kämpar,
af Jotar förföljd, hvilka ställa sitt tåg,
fram öfver ett vad. Men den forsande våg,
förföljande segrares öfvermod dämpar. —
»Jag känner de stridande kämpar igen.»
12) I denna sång, hvilken man sökt bilda efter Finnarnes så kallade runor,
äro endast personer ur Finska myterna anförde, enligt Gananders, Schlötzers och
Arvidsons Finska mytologiska arbeten. Vidare i slutanmärkningen till denna
sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
