Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
738
Tid honom Det stallet han fått såsom eget
och nu, vid horndrycken, qvad han så glöd t:
»Bifrost står hartig:
»mörkaste skyar
»gråta och stanna,
»sen honom de sett.
»O, huru kärlig,
»allt han förnyar!
»Jord! från din panna
»han suger dess svett,
»Gullhornet sköna
»skall bland oss gånga;
»uppåt det skjuter
»svallande bröst.
»Redan vi röna,
‡hur i dess ånga
»himmelen gjuter
»styrka och tröst.
»Bifrost den höga
»Gudar hopfoga,
»hemligt en låga
»brinner derpå.
»Hejlmdallers öga
»vaktar den noga.
2) Skeldern hedrades i nordregenternes hof, och fingo der alltid utmärkta
ram. Nedre stegen af konungasätet voro platser, der jarlar och hersar sutto, d&
den noga konungen tillträdde regeringen. Till den sång, som hofskalden här
qvä-der, är bilden tagen af Bifrost (regnbågen), som i Edda kallas gudarnes bro.
Glädjens ursprung är himmelskt, och dess innersta är frid. Hejmdall den hvite
|den rene) och vise Vänern vaktar Bifrost mot materiens symbol, jättarne, oeh
taft föreställer således gudafriden d. v. s. harmonie.i i naturen. Derföre brister
eeksA Bifrost i Bagnarok, d& hela detta materiela jordlif skall upphöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
