Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Han sade: »För lugnt är mig allt uppå land.
»Ut vill jag, att pröfva det stormande hafvet.
»Måhända mitt minne der blifver begrafvet;
»ty Valfaders heliga ring, som jag bar,
»ej mera kan verka, i lidelsens dar.»
Åt skummande hafvet han djerft sig förtrodde,
der stormarna hveno. Kring fjärd och kring ö
sin julle, som jägtade flarnet, han rodde,
med vexlande vindkast. Snart rimfrost och snö
sitt silfrade nät kring lockarna snodde.
»Hur kall är dock Ran! Likväl säges att Hel
»är kallare. Hal Huru liknöjd jag vore
»till hvem af de båda min skugga nu fore;
»ty jag bland Einherjar har mer ingen del.» —
Omsider till klippiga stranden han nådde
af Qvenland, der kindfagre Sigurlam rådde.
Han nedgrof sin brynja: »Ligg här, i all ro,
»min ynglingafröjd! Jag ej söker dig ofta,
»må sveket ej ana ditt lönliga bol
»Försigtig och tyst som den spejande lo,
»af hvilken jag nu lånar hufva och kofta,
»skall hemlighetsfull i den kiqdfagres sal
»jag gå, att der gömma mitt namn och mitt qval.»
För värden den nykomne gubben nu sänkte
sin hjessa. Han teg; men så mycket han tänkte.
I högsätet kindfagre Sigurlam satt,
och närmast hans hofskald, på öfversta steget
Ling, I.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
