Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
och horndrycken tycktes som blommorna dofta.
Om AsiaFrigga der hviskades ofta;
men gästen den gamle satt tyst och blek.
På Sigurlam endast han ögonen hade.
Nu hyfagra Hejdi och trofasta Skade,
den mor och den farmor, med vårdande hand,
allt efter hvarann, liten Svafurlam ledde,
hvars ögon ren stodo som stjernor i brand,
och gul I håret lockigt kring pannan sig bredde.
Från nedersta bänken den gamle det ser,
det upprör hans hjerta, men mållös han sitter.
En kämpe det mjödfyllda horn hoirøm ger;
men dryck eller föda han njuta ej gitter.
Mång veckor förgå, innan till sig han får
ung Svafurlam. Barnsligt med pilten han leker,
och ren mera lifligt hans hjerta nu slår.
Meo ser han hur Hejjli sin Sigurlam smeker,
med ilande steg han ur kungssalen går:
»All sällhet är lögn; och allt qvinnosmek
»är moder till qval, och är dotter af svek.» —
Så tänkande, ofta på obanad stig,
han vandrar omkring öfver snöhöljda fältet,
och der på en häll, nedom löflösa tältet,
som spänts af en hängbjörk, han hvilade sig.
Men visligt för alla sitt qval han fördöljer.
Dock trofasta Skade, med spejande blick,
hans innerstas rörelser ständigt förföljer.
Hon tänker: hon hviskar: »I röst och i skick,
»en underlig likhet den främlingen fick
»med AsiaOden!» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
