Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
Två hirdmänner gingo,
en dag* i den kungssal, de talade så:
»I uppkrafsad snögrop en ulf syntes stå.
»Vi tömde hans blod; för den bragden vi fingo
»en rustning så skön, och af rödaste gull!
»Oss undrar, hvem dit denna rikedom lade.o
På rustningen blickade trofasta Skade,
och talte till kämparna, hemlighetsfull:
»Förtigen det fyndet Jag strax åt er väger
»två gånger dess värde.» — Så sagdt och så gjordt
När detta var skedt, gick hon hemligt och fort
till AsiaOden. Sitt vanliga läger
han uppsökt vid hängbjörkens ruggiga stam.
Han ämnar att gå, när hon kommer fram;
hon hejdar hans steg. och förtroligt hon säger:
»Hell, AsiaOden!» — Den åldrige ser
på Skade, som fortfar och oförställdt ler:
»Jag vill icke skilja två trofasta vänner.
»En rustning jag fått, hvilken jag endast känner.
»I ynglingaåren jag drog den utaf
»en Asiadrott, då sin hand han mig gaf.
»Och lika kära de äro mig både.
»Du bleknar, du våndas? Ej skall jag förråda
»ditt namn. Jag allenast vill mildra ditt qval.»
»Bort, qvinna! Vik bort!» Var den gamles tal.
Då svarade Skade: »Behöfver jag gissa
»ditt namn och ditt qval, sedan tidningar vissa
»jag fått om din flykt? Såsom tistelens frö9
»med snölätta fjunvingar, far att beströ
»allt fältet; så ryktet beställsamt ock sprider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
