Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
744
Men klaraste himmel plär mulna igen,
när yrväder nalkas; sä högsinta dragen
pä Asiaöfverdrott vexlade än.
Å nyo han talte, af vemod betagen:
»Se, blottad jag är, och min vekhet man rönt,
»min kärlek med van vördnad blir nu belönt!
»Nej, ut vill jag vandra, med svärd uti bälte,
»och verlden skall åter mig se såsom hjelte.
»Den gyllene brynjan jag här på mig tar;
»då andas jag lätt, som i mandomens dar.
»Son, helsa din ättling! Hans blickar försmälte
»hvar is i mitt hjerta; Ja, han var min tröst.
»Hur barnsligt vi glädjas i senan höst,
»när rågbrodden utslår de ljusgröna håren;
»Ty tanken då njuter den härliga våren!
»Men — vintren den kalla blott väntar på mig;
»dock stolt skall jag dö.». *..
Ifrån Sigurlams hjerta
den gamle sig slet. På villande stig,
han sökte å nyo att döfva sin smärta.
Lik kämpen, som vaknar vid fienders gny,
och icke kan finna sin rustning åter:
i striden han måste; ty äran ej låter
en obepansrad från blodsgillet fly.
Så AsiaOden af allt tror sig blottas,
så ville han värnlös med olyckan brottas.
På hatfulle Thjasse, så mången gång,
han tänkte: »Mig honom betala nu lyster
»det skydd han mig bjudit.» Och dagen lång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
