Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
»en likbeströdd offerlund, illskan att gläda.»
Då utbröt den gamle: »Hör, qvinna, min ed:
»Förrn AsiaFrigga man bäddat ned
wi högen, jag ej skall i Sigtuna träda.» —
Den kindfagre Sigurlam obemärkt hört
fle ifriges samtal, han gick till den gamle:
»O fader! Sen lidandet dig till oss fört,
»med dig oss förtroendet åter församle!
»Blif här, att din ålderdom skydda vi må!»
Då svarade fadren: »Hvem kan mig förstå?
»När stormar och blixtar kring seglaren fara,
»hur kan han de ropande strandboar svara?
»En ed uti Asgård det gamla jag svor,
»då Yile och Ve mig försont med min maka.
»Nej! Aldrig till henne jag vänder tillbäka.
»Du sjelf med din Hejdi så lycklig dig tror.
»Ha! Njut af din blindhet och tro på din lyckat»
Upp sprang han i hast, och han vände sig om,
den älskade sonen i famnen att trycka:
»Nej, tro ej det ord, som på tungan nu kom!
»Din Hejdi är nordqvinna. Frihet i lifvet
»och mod uti döden åt henne var gifvet;
»hon lärt att försaka, hon dertill har mod,
»som Österns qvinna ej glöder dess blod.»
Nu sutto de båda på marken så tyste,
som vålnader två uppå himmelens sky,
när stjernorna börja i östern att gry.
Den gamles händer nu Sigurlam kysste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
