Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
»Upp! Det vill svalkas
»i blodig strid,
»tills det hinner en gäng blifva ^kallt,
»Upp! Det vill nalkas
»till fröjd och frid,
»för att lefva i allt och för allt.
»Ja, stjerna! Hvalf
»min lott, som dig lyster.
»Ut vill jag, som frusande elf
»i verldshafvet kastar sig yster,
»liknöjd ehvart han skall hamna!
»Ut vill jag, och glömma mig sjelf,
»i svärmande öden.
»Och sällheten famna,
»eller famnas af döden!»
Sä qvad han, med stämma sqm stormvinden hög.
Sig elden derute ren lagt. Men der flög
en eld i hans blod, hvilken lyftade anden.
Den runsatta bark, honom Hrosstjof nyss skänkt,
den höll ban, ovetande, ännu i handen,
och dermed berörde ban, oförtänkt,
sitt anlet Och se, då förändrades dragen 5).
I närmaste källa han säg det betagen.
ø) Österlänningarne farja sina anleten med vegetabilier, och konsten att
for-ändra sitt utseende anses ännu som trolldom. Nordborna dolde ofta sitt ansigte
med en mask, en öfverdragen tunn had. o. a. s. Den runsatta bark, hvarmed
Odén berörde Binda (enligt Saxo), hänsyftar till fädernas tro på runors och pS
trollqvädens kraft (se Liljegrens Kunlära), fordomar, som ännn hafva anhängare
bland v&r allmänhet..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
