Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åt öster, åt öster han nu vände om,
och snart til) den vänsälle Radbart. han kom.
En mördande strid med de mägtige grannar
Kung Radbart begynt, och hans nederlag
var afgjordt. Då kom til) det blodiga slag
en obekant hjelte. Som störtfloden stannar,
då bergraset rullar sig ned i dess bädd,
så fienden hejdades. Döden och flykten
hans härmänner blefvo. Mång olika rykten
om underverk spriddes i hären, och rädd
enhvar flydde undan för obekant hjelte.
Nu segren var vunnen. Vid gyllene bälte
den okände blodiga slagsvärdet stack.
Kung Radbart den vänsälle hjertelig tack
åt räddaren säger; — och vandrar sen åter
med honom till borgen, der göra ban låter
stort gille. En vink åt sin drottning han ger:
»Må Rinda vår dotter, till främlingens ära,
»för honom ett fullbräddadt välkomsthorn bära!»
Hon kommer. På henne den okände ser
förtjust. Och han så, i sitt innersta säger:
»Det var då den sköna, som blifvit bestämd,
»att gifva mig tröst, och att gifva mig hämd!
»Nej! Folkvanger sjelf sådan skönhet ej äger.
»Nej, Vanadis! Så ej din rosenmund brann,
»när Ödur den första kyss af dig vann.
»Och ögonen... O! Hvilken trollruna målar
»den härliga sol, som på himmelen strålar?
Ling. L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
