Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
Förtörnad blef Rindas kungliga far:
»Jag är ju för ung,» sade Rinda den sköna,
»att gråhårig man, för hans ömhet belöna.» —
Den utklädde konstnären hastigt drog bort;
men Rinda den sköna ej gick ur hans minne.
Förändrad till åsynt han kom inom kort,
till kungsborgen åter. Man skulle derinne
ett kämpaspel hålla. Der täflade han
helt okänd, och alla han öfvervann.
Men Svårare var det att Rinda besegra.
Hon honom begabbade; ty hennes mod
förstärktes af Fulla. Vid Rinda hon stod,
i hamn af en tärna. Nu segraren kräfde
belöning af Rinda. Men handen hon häfde.
Den kyss, som han fick uppå kinden, var stark.
Som norrsken hans ögon nu började flamma.
Han Rinda berör, med den runsatta bark,
som af Hrosstjof han fick. Och se, i detsamma,
den sköna Rinda nu vansinnig blef! u
Som stormen, den vredgade kärleken dref
nu älskaren bort; men han utbrast med smärta:
»Nej! Hat kan ej mätta ett älskande hjerta.
»Olycklige far, du har varit min vän,
»skall aldrig jag mera dig trösta igen!
»Hvem kan mig nu Rindas öde berätta?
»Hvem kan hennes vansinne böta? — O nej!
»Så djupt som jag sjelf hon lider dock ej.»
Och åter han tänkte: »O Rinda! Hur gerna
»jag komme igen, för att rädda dig
»från plågor! — Men huru fördölja mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
