Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
764
Och doft som ett aflägset fjällras i norden
der hördes ett hänskratt, och sen dessa orden:
»Den visaste jordson bland alla
»måste dock en gäng falla.»
Nu vaknade Vecka.* Förgiftad var bloden;
hon framgär, förvandlad till AsiaOden.
På sofvande Kinda förvirrad han ser;
han nalkas, han flyr henne tusende gånger.
Nu mins han sin hämd blott. — Den hejdas ej mer.
Skön Kinda förgäfves än strider, än ber;
hon måste bli moder! — Sen gick han med ånger
till fadren, som budet med smärta förnam 8).
På solhjulet rullade månader fram,
hvar stundande dag skön Kinda förskräckte.
Omsider hölls bröllopp, och länge det räckte.
Sen föddes en pilt. Han var svartögd och stor;
och Böe var namnet, ban fick af sin mor.
Men fadren sig utlet: »Han Vale skall nämnas;
»ty AsiaBalders död skall han hämnas.»
Den moder förtärdes af hemliga qval,
och bud efter bud kom från trofasta Skade
till Rinda den sköna; och hemligt de sade:
»Se, AsiaFrigga för Lopters förtal
»är frikänd; bed maken nu strax vända åter.» —
Skön Rinda af sorg och af svartsjuka gråter:
»Hvad blir väl mitt öde? Allen med min son,
»jag går ju ett mål för de lyckliges hån?
8) Kinda blef moder till Böe. Vidare i följande slutanmärkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
