Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765
»Ack! ingen mig sjelf med mitt hjerta försonar,
»och ingen — blott döden, blott döden mig skonar!
»Dock evige Magter! jag svärjer vid er,
»att aldrig min make skall famna mig mer.
»Mitt qvalfulla hjerta snart brister måhända;
»men säll till sin Fjorguen må han återvända!»
Så Rinda. Allen med sin son och sin sorg
hon gick. Fastän bedjande maken fördröjde,
med ord eller blick hon sin svaghet ej röjde.
Till slut drog han bort ifrån konungens borg;
»Två år jag försökte min Rinda att vinna;
»men aldrig förmildras en hatande qvinna.»
Så tänkande, leddes af slumpen hans gång,
ej mera han sällhetens hem kunde finna,
och altid hans Fylgja sen qvad denna sång:
»Offer du gaf åt de tre,
»som hos dödlige
»merg och ande förtära:
»de kalla sig ära,
»och älskog och hämd.
»Nu din lott är bestämd:
»Lef oförstådd, mörk och allen,
»lik en ramlande bautasten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
