Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
»i den eviga natt,
»ruge draken sin skatt!
»Den varde hans lön!
»Blott kärlekens bön,
»som fram jag nu bär,
»vare trodd, vare hörd! —
»Af sejdrunan rörd,
»kom, älskare! Kom!
»Till den trogna vänd om!»
Nu ville hon djupt i den öppnade mull,
för evigt, begrafva det hatade gull.
Men AsiaLoke kom fram, i detsamma:
»Begraf ej den skatten. Så ypper den är.
»Den MedOden tarfvar, och han den begär.»
I smycket grep Lopter. Som drakögon flamma
det tycktes; ty Asar, med brinnande bloss,
der kommo: »Till vittnen du kallade oss,
»och vittna vi skola.» Så talade dessa:
»Må straffet snart drabba de brottsliges hjessa!»
Stod AsiaFreja som mördaren blek,
när lidelsen saktat sig: »Var det en snara,
»som lades för mig? Bör jag uppenbara
»hvad tärnan förtrott mig? Nej! Om hon mig svek,
»får likväl mitt löfte ej vara en lek.»
Ej sol sig i böljan, två gånger, förfriskat,
då tusentals munnar om äfventyr hviskat,
som AsiaFreja har haft. Med hvar stund,
berättelsen växer, från mund och till mund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
