Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
780
Af bedjerskan AsiaFreja blef rörd:
»din ånger nu vare af Gudarne hörd!
»Mig gifve de kraft att med sejdrunor binda’
»din älskade öfverdrott! Med dig jag går,
»när midnattens måne på blåhvalfvet står.»
Den fagra Asynjan till MedOden sade
hvart ord, som hon talt, och hur lyckats det hade.
Gick AsiaFreja, vid midnattens stund,
till anvista stället. En endaste stjerna
gick varnande fram, öfver himmelens rund.
Den fagra Asynjan, som offertärna,
gaf smycket åt AsiaFreja, och stum
hon undan sig smög från det hemliga rum.
Men AsiaFreja på heliga stafven
höll smycket, och qvad så vid öppnade grafven:
»Kom, älskare! Kom,
»Till din trogna vänd om! —
»Gullvejg, tre gånger,
»i Gudarnes sal
»brändes; men åter
»tycktes hon lefva
»i strid och i rån.
»Gull föder ånger,
»gull föder qval.
»Derför jag låter
»sejd kring dig sväfva,
»du Svartalfers son! —
»Kom, älskare! Kom!
»Till din trogna vänd om.
»Men här — men här,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
