Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
783
att honom förqväfva. Den andra igen
sig hufvudkullstörtar mot steniga grunden,
och der, roed sin tyngdkraft, han än håller bunden
sin fiende, slitande bort dennes hand
från strupen. Och fienden krafsar, på stunden,
sig lös undan honom och simmar mot land,
kort hvilande sig, till dess fienden åter
gör angreppet eller sig angripa låter.
Så vexlade kampen, en gång efter ann,
ocb ingen af dyrkarekämparna vann.
När aftonen kom, voro krafterna tömda.
Åskådarne sjelfva ren tröttnat dervid.
Och se, lika kraftlösa, lika berömda,
de kämpande gingo ifrån denna strid.
Som yrmoln, kring landet mång hånrykten foro,
af listige Lopter de diktade voro.
När AsiaFreja dem höra fick,
med tårar till AsiaFrigga hon gick:
»Du känner min skymf. Men du känner väl föga
»min oskuld. De Eviges vaksama öga
»dock sett den. Vi begge ett mål för förtal
»ju äro. Och du kan förstå mitt qval.»
Så blek som en sippa, nyss skjuten ur jorden,
var AsiaFrigga. Hon talte de orden:
»Att lida, det blef oss här nere bestämdt
»Men vågen bland lidande väger ej jemt.
»Tillförne, då roedgångens trollhorn jag tömde,
»mång qvinna, jag också, som brottsling fördömde.
»Du sjelf för min svartsjuka föremål var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
