Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
784
»Men hålet försvinner i lidandets dar.
»Försonad med allt, jag allt nil försake.
»Allt, utom försoningens rätt med min make!
»Ja, straffas jag bör för mitt öfverdåd.
»Men likväl jag hoppas af Gudarne nåd,
»att Saga skall rädda min ära, mitt rykte.»
Hon AsiaFreja nu innerligt tryckte
till hjertat. Den ena och andra var stum.
Så sitta, vid högen på månbeglänst rum,
två tårögda, renade Andar tillsamman,
sen badade uti den heliga flamman
deroppe de blifvit; och jorden, helt kort,
de åter besöka. — Nu trofasta Skade
till Sigtuna kom, för att sjelf jaga bort
all ofrid. För AsiaFreja hon sade
sin afsigt. Och styfdottern glad den förnam.
För Öfverasynjan hon genast bar fram
det fridsbudet. Talte då AsiaFrigga:
»Med frid på min dödsbädd jag önskar att ligga.
»Och bort dragé Skade. Jag glömma ej kan,
»att hon, före mig, samma hjerta vann. -—»
Då svarade AsiaFreja: »Försonad
»med alla, du sagt dig från jordlifvet gå.
»Din äras bödlar din tillgift ju få;
»Skall trofasta Skade då ej bli förskonad?
»Af dig ifrån henne en make ju togs?
»Hon straffas, att hon utaf honom bedrogs.» —
»Nej, hon,» sade AsiaFrigga, »först sårat
»hans stolthet, och svartsjuk, hon sjelf sig bedårat
»af högmod, då fjärran på villande stig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
