Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
»Jag känner att hjertat snart Jivila skall få.
»Bjud AsiaDiar inför mig att gå!»
Och Diarne kommo, vid midnattsstunden,
sen offren de invigt i heliga lunden.
Som ätthögens andar så dystra de stå.
Från gullsydda hyendet AsiaFrigga
sig lyfte, och sade med tynande röst:
»Jag lider. Dock har jag ett hopp och en tröst:
»det hopp, att med ära i grafhögen ligga,
»den tröst, att min ande, förklarad och frf,
»skall AsiaOdens ledsagare bli.
»Ty hören mig J, som härnere än dömmen
»i Magternas ställe! Min suckande hamn
»skall evigt er qvälja, om fegt J förglömmen,
»er fader och höfding, och skymfen mitt namn.
»Ja, hören! Förrn Vanadis gulldörr jag nalkas,
»jag svär, att jag aldrig min älskade svek.
»Och måtte min ande i Folkvang ej svalkas,
»om nånsin från makans trohet jag vek!»
Hon mer tänkte orda; men stämman förqväfdes.
Det sorlande bröstet som källesprång häfdes.
Mot himlen, rned möda, sin hand hon höll,
och sanslös tillbaka på bädden hon föll.
Hon dog! — Och små Ljusalfer saktelig trädde
ur gullskyar fram, och de sålunda qvädde:
»Striden är slut.
»Tröttade anden
»hvile sig ut,
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
