Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
»hon bortdrog. — Men du bör ej såras af mig.
»Jag lyder din önskan. Låt Skade få komma!»
Den trofasta Skade med smärta nu såg
hvar AsiaFrigga på sjukbädden låg.
Förvissnad så ligger en rimfrostad blomma.
Och Skade helt hjertligen talade så:
»Se, lika vanlottade äro vi två.
»För samma förvillelser straffas vi båda.
»Om jag, med min flärd, ej din fåfänga väckt,
»du icke din hand emot gullstoden räckt.
»Men låtom nu friden emellan oss råda!
»Glöm hatet, och njut blott försoningens tröst!
»Räck kärlekens hand åt din make, som irrar
»på villande stig. -— Men ditt öga ju stirrar
»mot mig, som en eldsol i mörkaste höst?»...
Då talte den sjuka, med darrande röst:
»Så djupt att bli sårad, så länge att lida,
»allena att gråta, allena att strida,
»allt detta min lott utaf jordlifvet vardt.
»Förblödt har mitt hjerta, det brister väl snart!»
Den trofasta Skade räckte till henne
ett skyddssmycke: »Detta min brudeskänk var.
»Af Fridulfers son denna locken jag skar 7),
»vid första omarmningen. Lägge du denne
»vid hjertat! Och strax skall det slå mera lugnt.»
Men AsiaFrigga suckade tungt:
»Nej! Runor och örter och sejdmänner alla
»förmå icke åter från grafven mig kalla.
7) AsiaOden kallas äfven Sige Fridulfsson, hvarom i not. 7 vid 2:a sången.
Ling. I.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
