Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
pä fältet och sjön!
’Sea famna, med glädje den hulda mon!’
Ung Svafurlam så. Och hans hirdmänner alla
besvarade sången. Ren skogarna skalla.
På gnäggande springaren framåt ban flög,
bär ulf och der björn in i kulorna smög.
En damhjort ung Svafurlam sökt, hela dagen 4)
förgäfves. Beständigt han vidgade slagen,
beständigt han längre i hålskogen red,
tills Solalf sig smög bakom fjällarna ned.
Nu ser han ej mer sina trognaste svenner,
och sjelf han ej vet hvartåt färden bär;
ty natten kring honom ren dödstältet spänner.
I tanke, att Drotten allt hemkommen är
till kungsgården åter hans hirdmänner rida.
»Ung Svafurlam har icke än kommit hem,»
se det var den tidning, som helsade dem.
I borgen sig larm och förskräckelse sprida:
»Må facklorna tändas! Kring skog och kring dal,
»vi söka och ropa den älskade åter.»
Hvar sven ilar ut, och hvar ungermö gråter.
Men tyst sitter Hejdi i högaloftssal.
Hon strider, och döljer för alla sitt qval.
Der söktes och söktes. Mot brynjorna glimma
de facklor; så glittrar ock fullmånes strimma
mot skogen, när den är af isslagg beklädd.
4) Samma urkund berattar att Svafurlam bela dagen förgäfves jagade efter
en hjort, och omsider s&g tvenne dvergar vid en stenklyft, hvilka han tvang att
ti sig smida svärdet Tirfing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
