Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
Der roptes och roptes, så dvergen blef rädd,
som bodde i fjället. Dock svarade ingen.
Så spejades fåfängt, två nätter och dar:
»För Thjasse ung Svafurlam fallit bar!»
De klagorop stego ur kämparingen.
Det genljöd deraf, i den ödsliga borg.
Men Hejdi satt tyst, och hon stred mot sin sorg.
Snart började likväl den verksama anden,
å nyo, sin färd till de diktade landen.
I tanken förföljande mördarens spår,
hon ropar inom sig: »Nej! Ingen försoning!
»I Nastrand den hatfulle Thjasse nu går.
»I Nastrand! — Jag ser ju den rysliga boning
»på kalan fjällgrund, dit Sol aldrig når!
»Mot nordan dess vidöppna portar sig vända,
»der köld och qval aldrig få någon ända.
»Af huggormars ryggar, som slingrat sig hop,
»är gästsalen bygd, och som bonader sitta
»grönspräckliga hudarna. Utur sin grop
»de kantiga ögonen gnistrande titta.
»Se, gaddstarka munnarna vidöppna stå!
»Ur dem rinner etter som fraggande vågor:
»det hväser och fräser, likt svafvellågor!
»Menedare, mördare deruti gå 5),
»och aldrig de hvila. Ha! Thjasse också
»der vadar och vadar ... Ja, mördarn jag känner.»
Så, svärmade Hejdi. För tärnor och svenner
hon dolde hvar tanke. Förstummad hon satt,
5) Denna beskrifning på de brottsliges straff efter döden finnes både i Valas
sång och i d. y. Edda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
