Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
utan sömn eller kost, både dag och natt.
För länge hon tiger, för länge hon strider ®).
Ett skydrag, som suger och drager, hvar stund,
allt stort och allt smått i sin hvirflande rund,
far uppåt och framgår som stormvind omsider;
så Hejdi till forntida Vala förbvts.
Ren vildt hennes gullhår för vinden sig sprider.
Ren kinden förbleknar och snöhanden knyts.
Nu tanke vid tanke i hjernan tränges,
nu fattas det föga att hjertat ej spränges
af stockande blod. Vild rusar hon ut.
På skogbekrönt bergtopp hon stannar, till slut;
förstelnad hon står der, med hand under kinden.
Allena och tyst står sörjande hinden
på klippan, när yrväder rasar ur skyn.
Så Hejdi. Hon lyss uppå elfven, som brusar
vid fjällväggens fot; denne sång henne tjusar.
Hon blickar alltjemt ned mot vågornas bryn:
»Tre hamnar der sitta Ha! Ren jag er känner,
»son, fader och make! De käraste vänner
»härnere jag ägt, och derofvan jag får.
»Se Gylfe! Hans silfverhår liknar en fragga.
»I vågens blåmantel min Sigurlam står.
»I mörkgrönan vass tyckes Svafurlam vagga!
»Jag måste dock se om mitt öga är sannt.»
Nu rusar hon fram uppå störthällens brant.
Så djupt ett andedrag tar hon — det sista,
förrinnan det tårlösa ögat skall brista!
6) Att Hejdi återfaller i andeyra, har jag ansett vara naturligt, sedan hennes
fantasi åter genom djupa sorger blifvit upprörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
