Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
till hOgsdtet, ljusnade kämparnas blick:
»Två Drottar vi mist. Och bland alla den störste
« *
»nu Gudarne sändt oss! — Att hämnas de förste,
»och hämnas vår Drottning, det blir oss så lätt,
»om du oss vill föra mot Jotarnas ätt.
»Må hatfulle Thjasse med härskaran komma,
»vi hugga den ned såsom giftig blomma.
»Tre nätter vi vakat, vid svärd och. vid bloss,
»nu sömnen den ljufliga styrke oss!» —
Ren kämparna sofvo så tungt som de döde;
men AsiaOden sitt öga ej slöt.
På rosende kinder mång tår också flöt,
så tyst för de älskades okända öde.
När Måne nu somnat, vid midnattens stund,
och stormen sin vält öfver jordringen körde,
då hördes ett hästtramp, och kungsborgens grund
tycks skakad — ett gnäggande äfven man hörde.
Hårdt slogo de vårdmän på sköldarnas rund.
Upp tärnorna sprungo: »Hvem räddar oss arma?
»Ren hatfulle Thjasse för borgdörren står!»
Sjelf AsiaOden till kämparna går.
De vakna och rusta, de hota och larma.
De halfklädda mör, nyss för gråskägget blyga,
kring AsiaÖfverdrott rädda sig smyga
och ropa: »Blott du är vår sköld och vårt hopp.
»Han kommer den grymme, af Asiabloden
»befläckad! — Upp hämnare!»
Hastigt nu lopp
den inkomne fram emot AsiaOden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
