Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
och sjönk till hans bröst, och det Svafurlam var.
Den gamle höll honom till klappande hjerta,
och ropte med uttryck af fröjd och af smärta:
»Min sonson! För vintersolståndets dar,
»en skymt utaf ljus äfven mig blifvit ämnad!» —
Ung Svafurlams hand öfver svärdfästet for,
han utbrast: »Nu skall ock min fader bli hämnad,
»på hatfulle Thjasse. Den eden jag svor,
»skall lösas. Det lugne min sörjande mor!
»Hvar är hon? . . .» De snyftande tärnorna stego
tillbaka, och svennerna suckande tego.
Han frågade åter, och farfadern gick
till högsätet, sägande allt helt sakta
ofti Hejd}. När Svafurlam tidningen fick,
han ropade: »Tirfing! Nu kan jag förakta
»din styrka; — ty sviken i allt jag dock blef!
»En trollkraft det var, som till skogen mig dref,
»när blindt jag den flyende damhjorten sökte.
»En trollkraft min trafvares styrka förökte.
»Ja, trolldom mig svek, när i mörkan natt,
»jag tröttad vid ensliga stenhällen satt,
»ur hvilken de listige dvergarna smögo.
»De höllo sitt löfte och likväl de lögo.» —
»Berätta din saga!» Så Farfadren böd:
»Din Tirfing tycks lysa som skogsbrandens glöd.
»Hvem gaf dig det flammande svärdet?» — Då sade
ung Svafurlam detta: »När fullmåne flytt,
»två dvergar jag såg. De i stenhällen hade
»sin härd, oph den sken liksom dag hade grytt.
»Jag högg uti hällen: ’Ett svärd skall mig göras,
’som alltid ger seger, ehur det må föras.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
