Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
824
•t
»Han n|dingslikt dräpte den hjelte, mig föd<Je.
»Men Öppet jag strider. Och blodsböter skall
»af honom jag taga för Sigurlams fall.
»Han tid och ställ^ bestäm me!» Dä^ slogo
de kämpar på skölden! Likt vågarnas dän
det genljöd. Och fjärran de härolder -drogo:
. *
Dem svarade hatfulle Jhjasse med hån:
»Till ätthögen fadren då vinkar sin sop!
»Ha! Snart skall jag dit honom, resfärdig göra;
»ty ännu jag mägtar alt stridsklubban (öra!»
Ren Svafurlam ilat till stridsßlltet bort,
sen farfadrens händer högtidligt, royen kort
på ungdrottens lockiga hufvud läggas.
Då talte den. gamle: »Som islossad elf,
»gå segrande fram uti Norden! Jag sjelf,
»fast grånad i strid, utaf stridsropen eggas.
»Men fridsed jag gifvit. Den håHas skall,
»och svärd jag ej drar emot Nordfjällens stammar.
»Du ärfve vårt heliga hämnarekall,
»blif värdig din namnstora ätt, eller fall!»
Som ögat på Rota, så ögat nu flammar
på Svafurlam. — Striden alltredan begyns:
den vexer, den brusar allt mera förfärligt!
Det blodiga gillet var likväl så härligt
för hämdlysten Svafurlam. Nu han ej gyns
ibland sina kämpar. De kunna ej följa
hans framfärd. Den går likspm frusande bölja;
den går liksom stormen på vidöppen redd.
Ej mera är Svarfurlam hörd eller sedd.
De Jotunasvärmar gå fram och tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
