Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825
likt blodröda åskmoln, dem stormilar skaka,
de täcka hvarandra och ila förbi
på vindarnes rygg, hvilka häfva sitt skri
så heat mot de herdar, som faltet bevaka.
Af stridshvimlet Svafurlam omringad är:
»Han folier! Han faller!)) så ropar hans här.
Men Jotunaväggen af fienden spränges.
Till höger till venster förödelsen far.
Då syns hvar ung Svafurlam högsätet har.
Då hörs hur hans svärd öfver Jotarne svänges.
Hans Tirfing är varm, och mång hjerta blir stelt
Som drifvor för snöplog, så Thursarna vika.
Dock började armen sin Ungerdrott svika:
»Nej, segrande Tirfing! Du än huggit felt;
»till hatfulle Thjasse din egg icke räckte.»
Han spejande såg, liksom uthungrad örn,
för hvilken små foglarna flykta förskräckte.
Han gjorde sig väg, liksom uppretad björn
i skogssnäret tränger. Då tycktes der sitta
mång ögon på Tirfing. De började spritta,
som ulfögon glimma i yrväders natt.
Och se! Helt nära, vid Svafurlam, satt
den hatfulle Thjasse, på gångaren höga.
Hans anlet var skrumpet; men eldigt hans öga.
Hans kropp var än stark; fast förstelnad af år.
En hjelte ännu vid hans blick hade hisnat.
På utlefvad ek ofta grönskande hår
bekransa mång grenar; fast andra förvissnat.
Han tågade framåt. Han omhvärfdes än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
