Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
827
pä*Thjasse; fast kroppen den sitter helt rak
i gullsadeln. Än af sin styrka den yfves.
Ung .Svafurlam griper, roed sakta mak,
i tygeln på trafvsfrn, som" lyda ej gitter.
Då faller den hatfulle Thjasse, med brak,
på mark. Men i gullbögel fast ännu sitter
han&»fot, och han släpas mot stock och mot sten.
»Hit, Jotar! Att se huru stora J ären!»
Det segrarn. — Han släppte sitt segerrof ren,
och flög efter flyende Jotunahären.
Hans Hirdmätmer följde hans segrarèrop.
De sprängde, de följdt den flyende hop.
Ung Svafurlam åter till slagfältet vände.
En ungmö på knä framför Thjasse der låg.
Hon icke den kommande segraren såg.
Och Ungdrotten sjelf än sin fränka ej kände.
Hon ropade, blek *som ett dimmekläddt ny:
»O, fader! O, fader! I qval och elände
»din*hatfullhet störtat mig! Hvart skall jag fly?
»gvad hjelper ditt gull mig, då skydd jag ej äger?
»Min moder du dref från ditt husliga läger.
^ »Och jag står allen, lik en storradrifven sky!»
Hon suckade, likasom böljan sakta
hörs sucka i ensliga insjöns vik.
Från springarn flög Drotten, att henne betrakta.
Den blodige stod der, en fånge lik.
Som ungnyet mild, gick han fram till den sköna.
Hans röst var som ljudet bland vasskogen gröna:
»Din fader jag fällde. Det blodsböter var;
»ty han som en niding har mördat min far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
