Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
af trotsiga hirden, likt jättbyggda muren
kring Gudarnes stad; men ej fast såsom dftn.
Ifrig Svafurlam ser honom. Stormböjda faren
ej hviner så högt, som hans Tirfing hven.
Ej skiner en blixt som hans Tirfing sken,
då hirdmannaskaran han sprängde kring Jätten.
Han ropte till Thjasse. Hans röst var en storm:
»Du afskum af Hvergelm och Hrimthursaätten,
»med hjerta af ulf och med hufvud af orm,
»må, af Sigurlams hamn evigt hånad och ängslad,
»din död bli en snara för hela din stam;
»lik Loke, med ättlingens inelfvor fängslad!»
Nu batfulle Thjasse red närmare fram.
Han ropte så högt, att enhvar det förnam:
»Hell vare ditt ord! Du bes^lrjningen sade
»öfver hela din ätt, du sonson af Skade 1
»Besvärjningen gälle, från led och till led!»
Den lågande Svafurlam hotet ej hörde.
Hans hugg, likt en eldflod, regnade ned,
på Thjasse, som listigt till sidorna förde
sin häst och sin härsköld; fast svärdet var tungt,
och huggen helt blinda. Men Svafurlam åter
sin Tirfing som norrskenet flamma låter.
På nytt viker Thjasse till sidan, helt lugnt.
En stenhäll dock hejdar hans snedsprång och lister.
Hans hjelm blifver klyfd, och hans jernhandske brister,
och slagsvärdet faller! Ej Svafurlam ser
hans våda. Och frid han åt honom ej ger.
Han hugger allenast. Ren hufvudet klyfves
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
