Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
839
Man ser ej dess späckiga, klipphöga kropp,
blott böljan, som ständigt sig fraggar och grumlar:
man hör hur hon sjuder och hvirflar sig opp.
Och AsiaNjord han tog så till orda:
»Sin dorn öfver oss låter Nornan fullborda.
»Hvad är nu vårt mod, och hvem ger oss nu hopp?
»Här sitta vi slagne, som vingstäckta örnar,
»och kraftlöst vi brumma, som fångade björnar.
»Hvad gagnar väl detta? Mot svek och mot våld
»bör handlingen jemnlikt gå fram med beslutet,
»ty likstämmigt föres ju skölden och spjutet.
»Se, fegt jag ej håller min afsigt fördold.
»För länge jag stridt mot mitt innerstas tankar.
»Min ätt är förföljd.» — Nu AsiaFrej
sig utlät: »För oss är då striden? — O, nej!
»Ftfr alla. I fjärran nu AsaThor vankar.
»Sin styfsons förvillelser hyllar han ej.
»Om svärdet här drages, det länge skall blodas;
»det ondas välde är stort, som det godas.
»Nog vet jag att frihet är broder till frid;
»men sårade, eller ock lytta, ur strid
»de gå.» — Derpå talade AsiaBrage:
»Se, Åsarne hafva sig vexelvis fäst
»vid Nordboars qvinnor, och mantalet mest
»fördubblats. Dock äro vi Asar för svage,
»att trotsa de Nordsöner, man emot man.» —-
»Hvad hjelten besluter, han utföra kan,»
så talade Yngve. »Ej faran förstoras
»af fiendetalet. Men segren förloras
»af villrådigheten. Ja, tiden är dyr!» —
Då ropade ifrige AsiaTyr:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
