Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
852
»och allt, hvad som vinnes i Eljudners sal!
»Ha! Redan bland dödmän jag räknad är vorden.
»Mitt knä börjat darra, min fot blifvit sen;
»ty bloden förisats af nordliga kölden.
»Den luft jag här andas, fast dimfri och ren,
»förstelnar min sena. Nu trycker mig skölden,
»nu svärdet mig faller ur domnande hand.
»Hvi har jag försakat mitt fädernesland?
»Mig nekas en graf i det härliga öster.
»Mitt namn som en hviskning i fjällstormen dör!»
Han tystnar. Men hastigt omkring sig han hör
en sång; och den kom från två olika röster.
Den ena var likasom vårfläkten mildf
den andra som nordan så högljudd och vild.
När AsiaÖfverdrott uppslog sitt öga,
han såg på två bergspetsar, skilda och höga,
två Väsenden sitta. Och voro de två
helt olika. Qvad nu det ena alltså:
»Du bistre Vintrens far,
»Vindsvale! ÅtQr du har
»jagat min älskade son,
»Sommaren, långt härifrån.
»Ack! Sent han kommer, och tidigt han far;
»ty alltid du hans fiende var.»
Då svarade Vindsvale dessa orden;
hans ande var kall, som en dimma i Norden:
»Icke skall Svasads veke son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
