Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
854
»flämta pà jordlifvets jättegraf.
»Och Alltet skall, vid glimten deraf,
»spegla sin grusade bild.
»Då finnes ej mera jord eller haf,
»då herrskar jag
»evigt ensam, mägtig och vild •).»
Slog’Vindsvale manteln kring snöbergets topp,
och isiga regndugg och stormar han väckte.
Gullvirkade mantelen Svasad utsträckte,
och flög emot skyn som en vårdimma opp.
En rysning der for genom AsiaOden,
när Vindsvale slutat sin hotande sång.
Han rönte sitt intet i Alltets gång.
Men värman kom åter i stelnade bloden,
då vårvinden sjöng, och den lossnade våg,
som stjernbeströdt hvalf, åter började glittra,
och fjällarnes pansar för Sol hunnit vittra,
och flyttfogeln börjat sitt nordliga tåg.
Och Asiaöfverdrotts hjerta sig lyfte:
»Här vankat jag har, utan tanke och syfte!
»Ha! Skulle jag digna för kroppsliga qval?
»Hvad? Skulle väl kärleken så mig förblinda,
»att offrad jag fölle för trotsiga Binda,
»som offrar mig ensam åt verldens förtal?
»Nej, rättvise Höfund! Ännu är din sal
»ju vishetens boning? Med friden derinne
»du bor. Och till den som det helgaste rum,
0) Eddorna omtala den rysliga köld, som skall föregå verldens förstöring.
Vår tids geologer hafva börjat framlägga samma hypoteser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
