Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
»der Siarn tar gudasvar, knäböjd och stum,
»jag går, för att lugna mitt brusande sinne.»
Han kom till kung Höfund. Den gamle der låg,
på sjukbädden. Dit de tvåhundraårs gamla
af vänner och rådet han låtit församla.
Han gaf dem en vink, enär gästen han såg;
ty, trots all forklädnad, han strax honom kände.
När alla gått ut, konung Höfund sig vände
till honom. Och gästen, till vinkande värd,
nu sade: »Du ren till den långa färd
»är redo! Jag ser det. — O, stjernor, J hvälfven
»er jemt uti natt! — Som på forsande elfven
»den ensame roddarn, bland störtvågor far,
»med blott en åra; så jag äfven var.
»Och nu skall för mig detta stöd äfven brista!» —
Den gamle han svarade matt dessa ord:
»Vi mycket väl äga på denna jord;
»men intet oss tillhör, och intet vi mista.
»Hvem fick väl den rike Beherrskaren se
»af allt? Vi blott tro att en ägare
»på allt lät sin heliga namnruna rista;
»men ej kan den läsas af dödlige!–-
»Hvad är då den visdom, hvaröfver vi skryta ?
»En källa, som vill ur ett hälleberg bryta,
»men kan icke hinna till solljuset opp!
»Och hvad är den sällhet, hvarefter vi tråna?
»En bild, som ett träsk utaf solen plär låna,
»en bild utan ande, ja, bild utan kropp!–-
»Blott frid är vår tröst, och blott hvilan vårt hopp.»
När rättvise Höfund det uttalat hade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
