Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
856
de åldriga ögon tillhopa han lade,
och somnade in i den eviga blund,
begråten af alla. Från rike till rike,
det fanns i vår Nord ej kung Höfunds like.
Som vandraren ser på en eldhärjad lund,
och minnes dess fägring i hänfarna dagar:
så man och qvinna i hjertat än klagar.
»Den rättvise Höfund än Saga väl minnes;
»men Odens land icke mera finnes!»
Nu AsiaOden, att sorgerna qväfva,
på nytt lät sin håg uti rymderna sväfva.
Ej någon fick se huru djupt han led.
Han här eller der, efter inföddes sägen,
bespejade landet, och lemnande vägen,
han fjärran på trofaste gångaren red,
än uppföre sandås, än utföre hed.
Till Rinda och Böe hans tanke sig svingar,
och kärlek och harm uti vexlande fart
än spänner med våld, än förslappar dess vingar;
och framtiden målas än gulljus, än svart.
En morgon, då gull klädda Sol på sitt änne
sin strålkrona fäst, och allt utaf henne
belystes, sen hon uppå gyllene karm
sig satt, och hvar vindfläkt ren kändes så varm;
ty redan Allsvider och Arvaker drogo6)
den gullvagn vid rosende tistelstång,
med frustande ifver och ökade språng,
0) Alsvider (allvärmaren) och Arvakar (bittida vaken) voro solens hästar och
sinnebilder af hennes egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
