Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
859
»till Hafsfruns barm!
Ȁflande broder,
»lyd icke roder!
»Se, på min arm
»lätt jag dig för.
»Tjusande stränder,
»solrika länder
»vinka dig. Hör!
»Hvilan är kort,
»mödan är lång;
»skyndom oss bort,
»under Vindalfers sång!»
Ren sjödraken lydde, och Hafsmannen ständigt
med ludbruna händerna sköt så behändigt,
än hårdt i dess bakstam, än lätt uti förn.
Och liksom i bergsskrefvan ofjädrad örn,
flöt sjödrake fram öfver ilande strömmen.
Men Asiaöfverdrott såg nu, i drömmen,
sin älskade Rinda, Då kom der en hamn
af AsiaFrigga, som mildt henne tryckte
till hjertat. Sen slöt ock en annan sin famn
kring båda, och suckade Skades namn.
De tvenne nu flydde. Den första han tyckte
vid namn honom ropa. Han uppstod i hast,
och vaknande, grep uti rodret fast;
böd skötena spännas och årorna tagas.
Och sjödrake flög, med sin nickande mast,
som snabbfotad vildren kring fjällarna jagas.
En ensam stjerna ur Friggerock
då lyste, och Asiaöfverdrott tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
