Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S64
»har tystnat; och mera hans stämma ej hörs.
»Blott svärd, ej den heliga blot-tenen förs.
»Den dristige Nore, den illsluge Göre,
»sen tre år de Gudarne fåfängt sport
»om röfvade systern, emellan sig gjort
»ett hemligt förbund, att i härtåg draga,
»och hela Noreg i tveskifte taga.
»Då seglade Göre kring holme och fjärd,
»inkräktande allt. Men med segrande svärd
»drog Nore på fjäll och i dalar. Han lade
»allt land för sin fot. Ingen herrskare der
»förmådde att hejda hans stormande här.
»Man tror att af Saxarne bistånd han hade;
»och hviskar att Bredes hamn ofta stod,
»i molnen på fjällarna, ropande: Blod! —
»Än vidare fram öfver fjällbygden hastar
»den dristige Nore. Likt stormen, som kastar
»allt ned för sin fot, så hans stridshärar blott
»sig väpna: då flyr eller faller hvar Drott.
»Här en gifver skatt, der en annan förblöder.
»Se, Vile och Ve, dina namnstore bröder
»då stupade.» — AsiaOden härvid
såg opp: »Har min Säming, som hört deras strid,
»ej hämnat de fränder och konungar alla ?»
Då svarade Vifel: »Ejnherjars frid
»din Säming ren njuter, i glada Valhalla.» ...
Opp AsiaOden från gullrodret steg;
ty högt uti hjertat hans blod börjat svalla.
Han såg på den frusande böljan och teg;
men sen med de orden till Vifel sig vände:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
