Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
den tunga materie], tom nuvarande krigssätt fordrar, är lika obegripligt som att
Nor med sin krigshär framträngt och lefvat tn tid af jagt mellan Kölens berg’
klyfter. Hvem vet hurudant norska fjällens utseende var i forntiden? Hvart år
inkräktas ju stora jordsträckor af nedglidande jord- och snömassor? För 2000
år sedan kunde landet haft mera villebråd och skog. Att Gor kunnat få en
tillräcklig flotta långt in i den bottniska bugten för att eröfra Norges öar och en del af
kustlandet, tyckes lika så rimligt, som hvad våra egna sagor och andra länders
säkra urkunder berätta om flottors ntgräfvande eller stora skepps rullande på
kaf-lar. Denna öfverraskning kunde göra Gors härfärd ganska lätt. Att landet
återigen sönderdelades mellan smärre herrskare, är en vanlig följd af sådana hastiga
inkräktningar; de besegrades hämd och segrarenas öfvermod vållar detta; också
herrskade ständig split mellan Nors och Gors egna ättmän. Att Nor och Gor
kunnat anföra en af flera folkstammar sammansatt krigshär, är väl icke omöjligt.
Folkvandringarnes lid var just nu inne, och ofta sällade sig mindre stammar till
större, för att få land eller byte. Just det skälet att Nors och Gors tåg måste
skett många århundrade före Harald Hårfagers tid, kastar denna händelse
tillbaka mot Odenska perioden och bristen i ättlederna tyckes visa ett mindre
begär att uppdikta nya. Om kunskapen om Europas bortröfvande föranledt
sågo-skrifvaren att dikta Goas enlevering och Ovids skrifter lockat honom att nr
Stnrl. Edda begagna namnen: Sol m. m., då skulle nästan hvarje nordmyt vara
beslägtad med romarns gudalära och hans skalders dikter. Att flera gamla
sägner blifvit brukade, än hvad sagan behöfde, kan väl icke nekas; men det är
just åldern af desse sägner t. ex. den om Hler på Lessö, som bevisar att
sago-skrifvaren icke var okunnig om sin forntid, och jag får här ånyo erinra om min
slutanm. till 4:de sång.
Hvad i kritiken säges om Odens bröder Vile och Ve, samt om Svade Jotnn
och Svase Jotun, är ännu mindre vederläggande. Att i hela Fundin Noreg icke
finnes några spår, som kunna häntyda till de skaldestycken, hvaraf den
npprnn-nit, är visserligen det vigtigaste inkast mot denna urkund; men här är endast
fråga om Nors, Gors och Goas personlighet, hvilken Biskop Müller sjelf icke
betviflar. Han säger: »Vi mena ingalunda, att det hela är ett för roskull diktadt
»äfventyr; ty dertill är ämnet för simpelt, och namnen för många; utan det
»synes snarare vara resultatet af de första försök att gifva upplysningar om
»Norges älsta historia. Senare än medlet af tolfte århundradet kan man icke
»antaga det väsentligaste af denna samling af etymologiska dikter hafva skett;
»ty yngre författare skulle hafva mera sökt bortkonstla det hela, talat med förakt
»om de gamle gudar och icke låtit sig åtnöja med så korta och ofullständiga
»genealogier.» Så har denne i våra sägner nitiske forskare yttrat sig. Hvad
jag nu anfört mot hans kritiska satser, skrefs för längre tid sedan, hvilket af
det föregående skönjes. Nu har hans verksame ande lemnat sin bana härnere;
men frakten af hans arbete är ett Idnnsäple, som hos efterkommande skall
föryngra kärleken till nordens sägner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
