Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
TJUGENIONDE SÅNGEN.
På fjällskogens toppar de evigt gröna,
som stå, likt herdinnor, kring nordliga tjäll,
och niga för vinden, hvar morgon och qväll;
på dem hade Mundiiförs dotter den sköna
ej ännu kört strålande eldvagnen fram,
fast östern beströddes med gyllene dam,
som lundarnes foglar i drömmarna störde.
Allt mera sig vidgade luftbågens krets,
fast solvagnens eldhjul än icke berörde
de skyhöga klippornas isiga spets.
Men klippor och böljor dock började brinna,
af innerlig väntan på ljusets Gudinna.
Och Sol steg opp på sin rosenkarm,
med rodnande kind och med svällande barm,
och Glaner han satt utmed älskade bruden.
De följas alltjemt på sin dagliga stråt;
de skiljas blott sällan. Och skiljas de åt,
då tager hon sorgliga dimmeskruden,
och tömmer sitt qval genom skyarnas gråt.
Men glädtigt de älskande, jemte hvarannan,
ur östern nu höjde den strålande pannan.
Och AsiaOden ur gullbädden steg,
hans röst var som stormen i höstliga nedan:
»Till strid kom jag rustad, och MedOden redan
»är före mig borta! Han aldrig var feg.
»När upproret stannat i Gauthiod, han sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
