Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
»nog möter oss. — Följen mig! Än ar det tid,
»att hejda hans svek och den mördande strid.»
Med Diar och kämpar till Gauthiod ban nådde,
der hungerns och tvedrägtens Svartalfer rådde.
Det Blothus, med hundrade Gudar uti,
han såg. Och der hördes ett jemrande skri:
sju menniskooffer vid altaret lågo
i band, och de blodige Diar i ring,
med lyftade flintknifvar, stode omkring.
När AsiaDiarne detta nu sågo,
förgrymmades hjertat. De rusade fram:
»Bort, blodsulfvar, bort! Stån opp J förtryckta!»
Strax fångarna lösas och Diarne flykta.
Den trätsjuke Häner sitt brott och sin skam
för AsiaDiarne dölja ville.
På MedOdens bud, i ett offergille
ban lemlästad blifvit, och bort han nu drog
ej vetande sjelf hvilken kosa han tog;
ty ännu han räddes för Odén hin llle.
Men denne med rädsla var obekant än.
Hans blick var en skogsbrand. Han rusade hän
helt ensam, att stilla den rasande hopen
som skockats, likt ulfvar. Af bullret och ropen
lät AsiaOden sig leda. Han flög
i MedOdens fotspår. Som ulf plägar jagas,
men ej af förföljande herde kan tagas,
så MedOden undan sin fiende smög.
Nu satt han på Olleberg, dyster och hög
som dimmehöljd ek, och han upphof sin stämma
till folkhopen der: »Hvem tänken J skrämma,
»förvägne? Hvad? Brukar man klubbor och hot,
ä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
