Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
Från en till en annan, han ställer sin gång
på hufvud och axel. Den resan var lång.
Af omvägar många, han slutligen tröttas;
ty klubba mot klubba, lik gärdsel, der stöttas.
»Tag fatt! Husch, tag fatt!» Är det härskri, som hörs.
I hopen allt stundom en öppning väl görs,
lik varggropen. MedOden hoppar dock öfver.
Men trött han nu blir, och han hvila behöfver.
När AsiaOden hans lifsfara ser,
en herrskarevink till de sina han ger,
och AsiaThor jemte Diarne rusar
i hopen. Med sköld, emot bröstena ställd,
de männerna knuffa. Från däld och till däld,
så islossad elf mellan klipporna brusar.
Nu yttersta ringen sig öppnar, och snart
den nästa och nästa. Med kungsörnens fart
for MedOden ned. Men som stöttlösa tältet
ses sjunka ihop, så af rustningens last,
den tröttade nedsjönk. Han uppstod, och fältet
försökte han vinna. Då gripes han fast.
En jättelik arm honom fattar i bältet,
och lyfter den seniga, skönväxta kropp,
väl en gång dess längd, ifrån jordytan opp.
»Ha! Sådan en lyft kan blott AsaThor göra,»
han tänkte. — Då hviskades der i hans öra:
»Var tyst och var fredlig! Af Diarnes här
»beskyddad du blir, fastän brottslig du är.»
Af klubbor en mur de upproriske slogo
kring Diarne, hvilka, som hvirflar, sig drogo
vid MedOden bort, under skymningens stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
