Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
872
Och natten snart stjernströdde himmelens rand.
»Hvem har honom räddat?» Så mången hörs fråga.
Dem svarade andra: »Blott Gudar det våga.
»De kunde ej gilla vårt hotande våld;
»nu är han för oss af de Evige dold.»
Ren natten betäckte de mörkblåa landen,
och hopen nu sof. Men den verksame anden
hos AsiaOden ej hvilar ändå.
Han ser huru måne och stjernor sig kläda
i svart, och hans seger kan honom ej gläda.
Han suckar: »Hvad hämd kan på Uller jag få?
»Hans magt är förbi och hans brott utan like:
»han stal ju min ära, mitt lugn och mitt rike?
»Med listige Lopter, han skymfat min hälft,
»och mörker och blod öfver altaret hvälft.
»O Hvergelm! Du ormar tillfyllest ej hyser,
»att gnaga hans bröst; om en huggorm ock törs
»det röra. — Men hvad? Om för hopen nu görs
»ett menniskooffer? . . . Nej, hjertat det ryser! —
»Ve mig, om af Skuld detta illrådet hörs!
»Skall sjelf jag i envige honom då fälla?–-
»Jag fridseden bryta? Mitt Öfverdrottskall
»besmitta med blod? Nej, flykta han skall,
»och sjelf inför verlden som fridlös sig ställa,
»halft liflös och högsatt, igenom sitt fall.» —
Så AsiaOden inom sig. Han väcker
nu AsiaThor utur sömnalfens famn.
Den starke sig långsamt på björnhuden sträcker,
och tyckes ej tro att han hörde sitt namn;
då hviskar hans fader: »Son, Uller du följe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
