Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
878
»Hans mål var en dunstbild, hans löfte ett joller.
»Nu rättvise Magter hans herrskarestaf
»förkrossat Hvi skulle han Odén sig nämna?
»För honom mitt bistånd blott vanmägtigt är.
»Min Rolf emot Nore har mattat sin här;
»men skydd i min gård jag min halfbror vill lemna,
»om också hans fiender skulle sig hämna.»
Det svaret tillbaka snart MedOden får;
af vrede hans hjerta än vildare slår.
På tånghöljda Fjon kom en mördande smitta,
så gammal som ung blef skördad deraf.
Likt småkräk på stinkande tång, som ett haf
uppvräker; så lik utmed lik tyckes spritta
i dödskamp: hvart andedrag mördar med ett.
Då talte en Sierska: »Se, jag har sett
»den hvitsvarta Hel uppå boktoppen sitta,
»der liket af ynglingen hänger ännu,
»som trollkarlen dräpte.» — Sig öboar sju
då samlade hemligt och sade: »Hvad börat
»hvad kunna vi svage mot Gudarne göra?
»Den gruflige trollman är hämdefull.
»Han krossar oss alla, om honom vi reta.
»Men Gudarne hata hvar trollman. Det veta
»vi alla; ty straffas ock vi för hans skull!»
Så männerna hviska. Från grannön då skyndar
det budskap: »Se, MedOden, drifven ifrån
»sitt land, går nu ensam på tånghöljda Fjon,
»der han med de ädlaste mör sig befryndar.»
Då hviskades tyst, mellan brasor och bloss:
»Den menniskooffraren blottställer oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
