Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
879
»för Gudames vrede. Upp! Väpnen er alla!
»Att menskorna skona, han sjelf mäste falla,
»till Gudars försoning!» 5)
Vid midnattens stund,
församlades hela det tysta förbund.
En Svartalf dem följde. Han räddes för ljuset,
som blossen der spredo; men föste alltjemt
de andre framför sig. — Nu allt är bestämdt.
Som ulfvar, så listigt de omringa huset,
der MedOden ligger, af giljareruset
nyss insöfd. Enhvar söker intränga först;
men inträdd, han häpen tillbaka sig drager.
Då framstår en man, både styfvast och störst
bland öboar alla. En stenhäll han tager,
och handlöst den kastar mot MedOdens bröst.
Upp springer nu denne, och höjer sin röst:
»Förrädare, dön!» I tre öbor han ramar.
Dem alla på en gång han krystar ihjel;
den fjerde han dödsblå med knäskålen kramar.
Men en sig försåtligt bakom honom stjäl,
och stöter sitt spjut i hans rygg och hans lunga.
Den döende MedOden hastigt månd slunga
sig om emot mördaren, vridande af
hans hals. Och begge der liflösa föllo.
De öbor, som vakt omkring Drottborgen höllo,
snart rusade in, och en hvar af dem gaf
ett sår åt det sargade liket. Då mumlar
en gubbe: »Mig tyckes att liket ser opp.» —
5) Att Uller blef mördad af bönderna på Fyn, säger Saxo. Ännu finnes
nära vid Stenborg ett ställe, kalladt Ollerup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
