Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
Enhvar af de hjeltar från offret då lopp,
lik fraggan, der sårade hvalen sig tumlar.
Och fram kom nu Allvis den illsluge dverg,
som åter förändrat sitt namn och sin färg.
Han såg på det liket; hans tindrande öga
strax blinkade, som för en blixt från det höga:
»Hämden är full.
»Vid Åsars sida,
»månde jag smida
»blodrödt gull:
»lefver dock än.
»Nu går jag hän,
»till önskad ro,
»i Svartalfers bo.»
Och in i en tveklufven stenhäll han sprang,
som lycktes så fort, att den väldigen klang; —
och Allvis för evigt från jorden försvunnit.
Men se, när som MedOdens lifström förrunnit,
då kom der en Ljusalf från Vidblains salar,
då kom ock en Mörkalf från jordgrundens dalar.
Det var deras syfte, på olika stig,
att hämta den mördades ande med sig.
Då qvad det förmörkade, nattliga väsen,
så hest som en huggorm bland vissnade gräsen:
»Hvergelmers Förste
»nu glädjas bör.
»Dit jag den störste
»af Drottar för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
