Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
883
Men Gauthiods menighet, ännu bedragen
af tron uppå MedOdens gudom, alltjemt
emellan sig sade: »Det är blott ett skämt,
»att Uller är död; han väl synes omsider.
»I Olleberg stormarnes uddar han smider •).
»Vi sjelfve det hört. Ja! Ofta ett rop,
»med gny, som när krigshärar drabba ihop,
»ur suckande jorden sig höra låter.
»När kommer, när kommer då Herrskaren åter?»
Så hviskades der om de under, man hört.
Snart hviskade äfven mång Sejdmänner sluga:
»Se, MedOdens gull blef till Olleberg fördt
»af trollen. Två eldklädde drakar det ruga,
»och aldrig af menniskohand blir det rördt,
»förrn lågande vingen på drakarna domnar.
»De sola väl aldrig det härliga gull;
»men tiden går fram, och när drakvakten somnar,
»då kryper det opp utur svartan mull •).»
Allt dettta om Gauthiod. I Sviarnas välde
var allt i förvirring, och hjertat det svällde
i AsiaOden. Han vankade der,
en bild af den idoge landtmannen, drifven
från hemmet af plundrande vikingars här:
hans älskade boning står öfvergifven.
Deri funnos 13 menniskobenrangel, som alla sutto i en viss ordning.
Förmodligen är den Odensgraf som ännu visas i Wärends härad, Tolgs socken en
äre-hög, äfven uppkastad efter denne MedOden.
8) Om denna öfvertro, som änna r&der hos folket omkring Olleberg, har
jag redan yttrat mig i slutanmärkningen till 21 sången.
0) Detta har afseende p& det fynd, som gjordes vid Olleberg år 1826, och
hvarom förut i 22 s. slutanm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
