Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
884
Haø sörjer, när äter tillbaka han är,
sitt plundrade bo och sin häijade gröda,
sitt forntida verk och sin stundande möda.
Så AsiaOden i hjertat det var.
Men ordning och frid tycktes åter han kalla
till jorden; sä isberget solstrålar drar.
Han var som en Gud ibland Norddrottar alla.
Och nära och fjärran der fanns ingen man,
så vida beryktad och dyrkad som han 10).
Och likväl var icke hans innersta mättadt,
och icke hans suckande hjerta blef lättadt;
den safrunna björklunden frodas ej kan.
Då kom der ett dödsbud: »Se! Mördad är sonen
»af Sige. Så bortgår den stråiklädda månen.»
Och AsiaOden såg neder mot jord,
han mindes den trälfödde Bredes mord. —
Han suckade djupt i sitt natthöljda sinne:
»Nej! Än är försoningens dag icke inne;
»som hämdoffer måste en AsiaDrott,
»än falla och blöda för Siges brott.»
Helt nära vid Sigtun den ätthög månd ligga,
der lugnt sig nu hvilade AsiaFrigga.
Dit kastade AsiaOden sin blick,
mång enslig stund, mot sin vilja. Då hände
en qväll, sedan stjern borgens guldljus sig tände,
att hamnen af Fjorguen den sköna framgick
på stjernvägen, hållande vänligt vid handen
10) Hvad Saxo säger 3 bok. om Odén, sedan han Återfått sin
gudavärdig-het, se slotanm. vid 26 s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
