Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
890
»Under jernekens skygd,
»der din fader fick bo,
»du din lockiga panna
»vill ju lägga till ro?
»Der hvile jag med!
»Ej må du skilja
»den vissnade lilja
»från det mossiga träd!
»Lägg der också
»Mimring den skarpa,
»jemte min harpa,
»att ock hvila de må!»
Qvad Hother de ord, och från denna stund,
han slumrade in i den eviga blund.
Hans Nanna sjönk ned. Hon ett ord icke sade.
Helt tyst på hans axel sitt hufvud hon lade;
der lågo de liflösa, mund emot mund! —
Kung Rörek försökte ej mer att sig hämna;
men kämparna ville ej stridsbanan lemna.
De läto än skalla de krigiska horn.
Lik jernpelarn, hvilken i brinnande torn
står ensam och smärt mellan fräsande flamman,
tills sista stödet förtärts, och tillsamman
han sjunker med röstet, och ned med sig drar
de lågande hopar; så blödde, så stridde
ung Böe. Ett åskmoln för alla han var,
och dödar omkring sig, likt viggar, han spridde.
Men AsiaOden i Sigtuna satt.
Han hörde hur vågor och vindar sig rörde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
