Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
889
enhvar ger sig sjelf ingen ro eller rast,
och högt uti drabbningen svärden de höllo.
Men likasom löf, efter frostnatten, fast
på ungträden sitta, skönt redan de föllo
från åldriga lunden, så uthärdar lätt
den unge hvar möda. På hundrade sätt,
försöker än Hother förödelsen stanna,
och sår åt sin fiende stundom han ger.
Men sårad han sjelf faller vanmägtig ner,
och qväder, i famnen på Rörek och Nanna:
»Min dag är förliden,
»min qväll blifver kort.
»Jag ilar nu bort
»ur stormande tiden.
»Son! Du ej dragé
»ditt hämnaresvärd!
»Mitt rike du tage,
»blif lönen värd!
»Sörj ej mitt öde;
»men fräjda vår ätt!
»Ja, helsa min stad!
»Säg att jag glad
»nedsteg bland döde,
»ty vägen var lätt
Ȁlskade Nanna!
»Tack för din tro,
»din mildhet och dygd!
12) Saxo beskrifver Hothers sista strid och fall och säger, att han i sin
dödssång bad helsa sin stad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
