Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
talar, då den skrifna lagen tiger. Att lefvande betjening, tillika med den
aflidnes husdjur och vapen, n&gon gång sattes i den mägtiges grafhög, eller brändes pä
hans b&l, var ett österländskt bruk, hvilket mera begagnades af de Celtiska
stammarna, än af våra nordliga forfäder. Hvad Romerska häfdatecknare säga om
Germanernas menniskooffer, hörer förmodligen icke till asarnes trosläror, hvilka
de knappast kände till namnet. Hvarken Hertha, Tuistan, Teuth, Maunus eller
någon annan germanisk gudomlighet finnes i Eddorne, och förenämde namn
kunna lätt härledas till sydligare ursprung. Theuth, Celternas gudomlighet, är
troligen söderns Zeus. Tuiston är Tyskheten, Germaniens genins. Mannns är
förmodel. en hopdragning af det sammansatta ordet Germauüs: Herthas (Gerdas)
Mannus — Gerdas eller Herthas man. I n. 2 vid 14:de s. har jag yttrat att
troligtvis Herthas blodiga offer gifvit anledning till menniskooffring i asiaknlten.
Offer af förbrytare, fångar och drottar, enär desse ansågos vålla landets
nöd, höra mindre till asialärans andemening, om hon rätteligen begrundas, än till
hennes senare missbruk. Greker och Romare offrade äfven menniskor. Hvad
beteckna de årliga afrättningame uti kristna stater? Äro de annat än offer
åt en hämnande gudom? Och huru hafva de rättroende Europeerne
behandlat Negrerna eller sina fångne medkristne under reformations- och
frihetskrigen? Huru många menniskooffer hafva icke i början af detta århundrade
fallit för våldskräktare il vestern och östern af vår verldsdel? Huru många kristna
regenter hafva icke sista och föregående tidehvarf fallit för bilan, såsom politiska
offer, och hvar finnes i våra gamla nordhäfder en sidobild till de kristnas
anto-dafeer? Vi hafva i not. 25 vid 7:de s. omtalat magtens sten, hvarvid offren
dödades. Mången ryser ännu vid denna förfärliga tanke. Likväl var sättet,
hvarpå offer genom ryggknäckning dödades, hastigare än våra nu brukliga
halshuggningar, hvilka ofta genom skarprättarens oskicklighet, länge pina det olyckliga
offret; att förtiga de ohyggliga sätt, hvarpå djur i allmänhet dräpas af klumphändte
menniskor. Genom en våldsam lyftning kan ryggmergen brytas, och menniskan
i samma ögonblick dö. Likafort kunde äfven detta offringssätt ntan plågor för
offret i en enda vink verkställas.
Det är icke allenast af asialärans inre andemening otroligt att dess högste
stiftare velat införa menniskooffer, utan äfven omöjligt att af urkunderna få en
dylik beskyllning sannfärdigad, intill dess asialäran genom yttre inflytande förlorat
sin inre höga betydelse och, likasom kristendomen sedermera, missförstådd fått
otaliga sekteriska och politiska offer på sin skuldräkning. Saxo säger: »Vid
denna tid var em som het Frö, Gudames föreståndare i Upsala, och begyntes i hans
tid att offra menniskor. Saxo, som var en nitisk munk och hedendomens
be-spottare, hvilket altjemt röjes då han talar om AsiaOden och hans drottar, hade
visserligen icke förtegat att denne infört menniskooffer, om han rönt det minsta
derom genom skriftliga eller muntliga traditioner. Man kan således äfven af
denna anledning förmoda att asialäran i sin början icke var besmittad genom
menniskooffer. Hvad angår namnet Frö, som Saxo anför, är detta sannolikt en
förändring af namnet Frej, likasom Freja af oss ännu vanligen uttalas Fröja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
