Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
Sig hejdade stormen pä halfgjorda färden,
sig hejdade strömmen, likt svanor i fjärden,
när bugtiga vingarna framvaggat dem.
De hungriga rofdjuren säflige tego,
och dolde sin blodiga ram och tand.
Här liljor vid liljor ur klipporna stego,
der rosor vid rosor ur öknarnes sand
sig höjde, och kärligt för vindarna nego.
Sä underligt var det i menniskors bröst:
en alltgenomgripande vällust de kände
inom sig, som ingaf bäd häpnad och tröst.
Och undret var stort, och till verldens ände,
det största, som händt och som hända kan;
ty Allfader sjelf ned till jorden sände
sin Son, och som menniska aflades han.
Strax Nornorna lyfte den strälande pannan,
och vexelvis sjöngo de sä till hvarannan:
»Helig, helig, helig Han,
»som föddes Gud, som föddes man.» —
Frän stjerna till stjerna, i luftrymden vida,
de heliga orden sig hasteligt sprida.
Och genast en suck ifrän jordenes grund
de heliga orden uppstiga låter:
och genast, som äskor kring blähvalfvets rund,
frän rymdernas rymd de besvarades äter.
Men Urd den höga, pä samma gäng
med Verdand och Skulld, nu qvad denna säng:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
