Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
fast viljan den starka bcfherrskade sorgen.
Och liksom man vördar en gudabild,
hvars dyrkare dött, och hvars glans är förspild;
så AsiaFreja ännu syntes vårda
den Öfverdrott. Alltid förtrolig och mild,
när tidningar kommo som vinteryr hårda,
försökte hon lugna det stormande bröst.
Men AsiaOden behöfde ej tröst,
fast senorna domnat, och kyliga åren
ur insjunket öga framlockade tåren.
Han satt i sin härliga öfverdrottssal,
och såg emot Asia fanan, som hängde
kring hvalfvet. En suck ur hans hjerta väl trängde,
men modigt han qvad, att bekämpa sitt qval:
»Ströskyar små sig församla,
»i hotande molnstod, om qvällen.
»Skrämmen ej vandraren gamla,
»som nattetid irrar, på fjällen 1
»Bäfvar han, må han då krossas!
»Den vise kan lyfta sitt änne.
»Vikingens drake förkrossas
»af vågen, dock älskar han henne.
»Höstdag är stormig och kulen;
»men vintern blir stjernklar af kölden.
»Ätthögens hvälfning är mulen;
»men lugn ger den gräsklädda skölden.
»Himlen, om vintren, tycks närmre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
