Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
910
»vid jorden. För ynglingens sinne
»Gudarnes boning är fjärmre;
»men halft är den gamle derinne.
»Qvällskuggor synas så Jånga,
»fast solen går fort till sin hvila.
»Dödskampen skrämmer så många;
»den vise till målet kan ila.»
Så strid han med sorg och med ålderdom höll.
Han tröttnade väl; men för dem han ej föll.
En dag, då han låg på sitt gulltäckta läger,
och tycktes allt mattare, mattare bli,
då gjorde hans ande från stoftet sig fri,
och for, såsom Saga den bragdkära säger,
till eldverlden opp, och till köldverlden ned.
Till Gjallarbro kom han. Den är icke bred;
men hundratals skaror deröfver dock vandra,
hvar dag, och de likväl ej tränga hvarandra.
Han nalkades Hels beskuggade hem,
kring hvilket mång tusende portar månd hänga.
De öppnas så lätt, och sig sjelfva de stänga,
dock kan ingen två gånger öppna dem.
Den boningens anblick var liksom en dimmas:
hvar mur tycktes tvärt genom jordgrunden gå,
och kunde dock blott af sin kyla förnimmas.
Otaliga skuggor arbeta derpå;
den boningen blir aldrig färdig ändå.
Här ingick han. Nio gemak han besökte,
der gästernas antal, hvar stund, sig förökte,
fast gillet hos Hel icke kosteligt är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
